Nu är allt köpt, nästan i alla fall. Klart att det alltid går att fylla på lite här och där, men nu är mina 40 kvm så gott som fyllda. Och jag skulle säkert göra en del i huset avundsjuka med att erkänna att jag har så pass med förvaringsutrymmen så att jag faktiskt inte vet vad jag ska stoppa i alla lådor.

Trevligt sällskap genom Ikea labyrinten i form av Missy och vi tog oss också till ett gigantisk Willy för att fylla förråden med mat varpå vi fick beskåda en uppblossande fight i kön till kassa nummer tre! Mycket spännande som händer här i storstaden :)

Jag är en av dom. Min vän P kom över med inflyttningspresent och trevligt sällskap. Vi tillbringade den första delen av kvällen tillsammans med Missy och vänner ute på vår tillhörande uteplats. Det gick sisådär med grillandet men vi fick i oss lite föda, vi lyckades även bekanta oss med en av grannarna och hans vänner som fick den perfekta glöden till sina grillbitar efter att vi sabbat våra med att otålighet.

Efter denna trivsel så gick jag och min vän P in till mig medan de stackars arbetande flickorna gick och sov. Inflyttningspresenten härlig flaska champagne fick pryda lägenheten i obrytet tillstånd eftersom jag för närvarande har alkohol förbud. Jag lyckas äntligen få ur mig att jag har ett förhållande med någon som jag liksom inte riktigt har sagt. Min vän P är inte ett dugg förvånad. Det är inte det att P har något med det att göra egentligen men för vissa vänner är det mer jobbigt att erkänna att man som vanligt har gjort precis tvärtemot vad man sagt och lovat och svurit vid att man ska göra. Som det här med att jag det senaste halvåret har uttalat mig om att jag verkligen SKA vara singel nu, och när jag sagt det har jag inte menat i två veckor, utan faktiskt längre tid.

Min vän P skrattar och säger – Dig kan man ju för fan ställa klockan efter! Det är bara att prata med dig när du dumpat någon och så säger du att nu, nu ska jag vara singel. Sen vet man att när två veckor har gått så är du tillbaka på banan igen.

– Varför kan jag aldrig lära mig?! För någonstans, nu tillexempel så känns det som att det vore väldigt skönt att få vara för sig själv en stund. Strunta i att anpassa sig till döds för att man vill göra någon annan glad. Låta bli att le och skratta och vara pigg och glad för att glädja någon som man är rädd för att förlora. Visst är det väl lustigt ändå att man beter sig underligt i många fall. Jag vet att om det är så att den jag har ett förhållande med inte kan ta mina dåliga dagar också så är det kanske inte ett bra förhållande, och jag förtjänar bättre. Jag vet så otroligt mycket men inte fan lever jag efter det.

Tänk om de hittar något på magnet röntgen i nästa vecka som bevisar att jag faktiskt är dum i huvudet. Eller inte att huvudet är dumt men att signalerna från hjärnan och ut i kroppens delar som styr mitt handlande faktiskt inte fungerar som de ska. Att när jag beslutat något så skickar signalerna ut att kroppen ska göra tvärtom. Vad bra det vore att ha något att skylla på.

På en hel vecka ungefär, som jag kan känna nästan lika mycket i höger sida som i vänster sida. Fortfarande ont i huvudet dock och arg för att skrivövningen har blivit ett surr i huvudet och inte många rader. Ska se till att det blir fler rader i nästa vecka när jag ÄNTLIGEN får vara ensam!!

Ett litet livstecken i alla fall....  

Måste ta och skärpa till mig lite. Lovar man så lovar man och jag har fortfarande dåligt samvete för att jag inte fixade plättar åt pojkarna när jag lovat. Ska se till att inte springa iväg på annat när F pojkarna är här så att de kan få sina plättar så kanske jag slipper gå under benämningen plätt häxan, fast det är i och för sig ganska sött, plätthäxan :)

Konstigt det där med att blogga. Jag skriver hur mycket som helst om dagarna, inte så mycket just för närvarande i och för sig eftersom min vardag är lite stökig. Men i alla fall, när jag tänker på att jag ska skriva på bloggen kommer tusen funderingar upp. Vad ska jag skriva här och vem kommer att läsa och bryr jag mig egentligen och varför lägger jag ner tid här. Borde jag inte lägga ner mer tid på att göra mina uppgifter, ta tag i livet, se till att fixa boende inför hösten eller helt enkelt träna lite mer. Och hur många blogg inlägg handlar inte om just detta, vad fan ska man skriva här egentligen!

Kort inlägg, det är bra, kort och koncist som det brukar heta.

Jag inte har tillgång till Internet helt frekvent så inläggen kommer lite hipp som happ. Hippettihopper, ville bara lägga till det om det skulle vara någon som överhuvudtaget undrade.

Jag blir förälskad ofta, verkligen jätte ofta, fast inte i kanske det som man traditionellt blir förälskad i kanske, det vill säga andra människor. Just nu är jag helt nere i Klubbacken, Edith Piaf, vatten och strukturtapet. Det sistnämnda har jag för övrigt hatat både länge och väl men jag är inte sämre än att jag kan ändra uppfattning. Edith Piaf och andra sidan råkar ju vara en människa, men eftersom hon inte är i livet utan bara kan uppskattas genom en föreställning som jag skaffat mig om henne via hennes musik, som jag för övrigt endast kan avnjuta genom att tycka melodin och sången är underbar, vad sedan texterna handlar om får stanna vid mina fantasier om att de är vackra eftersom mina franska språkkunskaper är allt annat än befintliga och ansträngningen att leta reda på översättningar inte är prioriterat för tillfället.

Jag har även en viss förkärlek till långa meningar. Meningar som mina tidigare svensk lärare förgäves försök få mig att korta ner. Ibland kan jag skriva riktigt korta meningar, om jag vill, men allt för ofta så vill jag helt enkelt inte. Nu ska jag förälska mig lite i mina kvartärgeologi studier, helt fantastiskt intressant faktiskt! Synd att man inte kan leva livet på CSN, jag är väldigt allmänbildad redan nu med tanke på alla A-kurser jag tagit mig igenom, men tänk! Bara tänk på vad med kurser jag skulle kunna läsa om jag inte behövde fundera på att de glada dagarna med CSN pengar faktiskt snart kommer att ta slut. Leve allmänbildning - Leve förälskelsen!