Jag tycker inte om att åka till den här staden längre. Jag brann här, brann för den här staden. Brann upp och kvar blev inget alls av mig. Ingen som tackade så fasligt för min insats heller. Hade det spelat någon roll om någon tackat? Om de rest en staty på torget till minne av mig? Inte ett skit hade det hjälpt, det hade varit lika lite kvar av mig ändå. Brunnen hade jag varit, staty eller inte. På tal om att brinna så kommer jag aldirg att glömma många av de minnen som den här staden brännt fast i mitt minne. Bonaden i fika rummet på ett av mina sommarjobb.

"Hellre utbränd än innebränd"

Fan så bra, eller hur :)  

Som man vaknar till vet man aldrig hur den ska utvecklas till och vart den ska ta vägen. Det vet man inte innan, inte när man vaknar. Och det som man brukar säga är gemensamt för dom som ska återberätta dagen då allt förändrades är att det var en helt vanlig dag. Precis som alla andra, lika varm eller kall som dagen innan, och det är sällan något speciellt med dagen då allt förändrades. Så också denna dag.

Ingen speciell dag, solen sken varken mer eller mindre än någon annan dag. Jasmin buskarna doftade kanske lite mer än vanligt, eller så var det bara något som man råkade lägga märke till just idag, för att någon råkade säga något om det när man passerade dom längst gatan. Att sätta fingret på vad som gjorde denna dag till dagen då allt förändrades går inte att svara på, bara att det var idag.  

Ingen fick mig att somna så lugnt och skönt som Astrid när jag var barn. Till det gnisslande ljudet av kassettbandspelaren och Astrids sagoberättar stämma som tog sig ur de inbyggda högtalarna. Somnade sött gjorde jag, drömde om livet på Junibacken eller i Körsbärsdalen. Ridandes på Lilla Gubben eller inlåst i snickarboan tillsammans med täljkniven.

Vuxen nu och ska somna utan sagor är det meningen. Tur att jag börjar låta min son somna till Astrid. Tur att samma kassettband passar i en gammal bandspelare som mormor letat fram. Tur att jag är barnslig nog att gå upp och sätta på ett band med Astrid och Madicken och låta henne vagga mig till sömns istället för att gå och leta igenom medicinskåpet efter lämpliga piller. Utvilad efter en natt på Junibacken tillsammans med Madicken, Elisabeth och Abbe. Tack Astrid!

Missy och jag förundrades över hur cool vinnaren av Poetry Slam SM 2007 är, och så ung! 10 år yngre än jag och Missy och vart får hon allt ifrån? Och shit va mycket hon måste ha läst. Kollade på framförandet från PM SM 2006 som gick av stapeln i Sala stad och jäklar vad hon citerade filosofer! Jag kommer inte ens ihåg vad tjejen heter men hon radade upp massor med gamla greker och nutida poeter.

Jag brukar säga som så (istället för att erkänna att min hjärna inte prioriterar att komma ihåg namn, för jag har ingen aning om vad hon heter) att jag beundrar det människan gör och säger, inte hennes namn. Och oj vad jag önskar att det var jag som sa detta först, så att jag kunde få vara med i citat boken. Men naturligtvis måste det ju vara någon som uttalat detta långt tidigare än mig, bara det att jag inte vet vem. Inte så konstigt att jag inte har någon koll eftersom jag inte lägger namn på minnet som sagt. Jag är av den bestämda uppfattningen om att i stort sett allt redan är sagt och att vi i dagsläget inte har så mycket nytt att komma med.

Tillbaka till undret bland estradpoeter. Tänk er när hon var si sådär en fyra år, läskunnig och knata omkring bland föräldrarnas bokhyllor. I deras bibliotek fanns inte den simpla litteraturen, bara att ge sig i kast med citat lexikonet på direkten! Börjar man i tid så måste det ju gå bra.

Jag har placerat utvalda delar av facklitteraturen och litterära klassiker i lagom höjd för en tvååring i mina bokhyllor. Ge dem va de tål min son!

Om vi antar att det finns liv i allt. Varje sten, varje djur, varje växt och människa. Så är det svårt för en vegetarian, som jag, att motivera till varför ett växtliv är mindre värt än ett djurliv. Varti ligger skillnaden på att döda en växt och ett djur. Det borde således vara lika orätt att döda en växt som ett djur. Så om vi ändå accepterar att vi måste döda något liv för att själva överleva så borde det vara godtyckligt om vi väljer att döda ett djur eller en växt. Om vi nu anser att varje liv i sig är lika mycket värt. Fakta är att som växtätare så behöver vi döda väldigt många fler liv än om vi skulle öka intaget av kött. Ett dött djur räcker till att mätta fler, medan vi måste skörda ett halvt trädgårdsland för att bli nöjda. 

Varje djurliv tar i sin tur död på väldigt många växtliv för att överleva. Om vi som har makten att reglera antalet arter på jorden (i alla fall minska dessa) skulle sträva efter att så få liv som möjligt behövde släckas för att så många som möjligt skulle överleva. Då borde detta leda till att vi ska öka antalet köttätare som kan mätta sina magar på att bara döda ett annat djur. Istället för att öka antalet växtätare som behöver släcka många växtliv för att bli mätta...

Ibland kan resonemang leda till att man upptäcker det orimliga i vissa idéer och att oavsett vad man tror måste besinna sig och välja en väg som är mest praktisk.  

In och kollade runt. Länk från kära Missy. Och visst är det mig de letar efter. Fats problemjyckar, nja, fast iofs en och annan har ju haft något fel i huvudet. Och problem häst gills kanske. För visst är det mig de letar efter, mig som de vill ska springa ut med vovvar i tid och otid. Men en dag som denna, när "regnet det bara ÖSER ner" så undrar jag om dom verkligen är det JAG letar efter. Troligtvis inte.Kan nästan svara helt och hållet NEJ. Insurgent, klart att jag är rebell, men mest i vackert väder. Därför jag alltid tänkt att jag ska sticka till Sydamerika och leta rätt på en gerilla och ge mig ut och kriga. Skjuta kan jag ju.  Slåss är jag ju en hejare på. Inte för att jag skulle kunna döda någon, inte om den inte försökte att döda mig. Kanske behöver bli lite indoktrinerad först innan jag beger mig ut. Låter ju till och med silverfiskarna leva, de har iofs aldrig försökt att döda mig, kanske inte var en bra jämförelse. Men det vore ändå coolt, romantisk dröm, och drömma är ju trevligt, ibland. Mardrömmar kan vara ganska otäcka. Hoppas jag slipper dom inatt. Det är i alla fall oftare varmt i Sydamerika om man jämför med i Sverige.

Shit! Idag hände det! En kommentar som väntade på att bli godkänd! Händerna började darra, svetten rann från handflatan och hur ska jag göra nu, just det läsa den först kanske. Läst, leende och glad och godkänd! Tack :)

Jag har varit på min livs första allsång! På premiären! Och det var trevligt, varken jätte jätte roligt eller rafflande eller så men det var trevligt. Kom på min själv att fundera på att kolla upp programmet för sommaren och se till att det blir fler gånger när det är nått kul att se. Jäklar alltså nu är man turistig Stockholmare. Roligaste av allt var nog ändå att se spelet mellan två olika grupperingar i 14-års åldern, ett gäng med konfirmander, som var begåvade med ett antal killar. Det andra gänger bestod av tre tjejer, troligtvis infödingar för de verkade inte som de kom från landet. Hur som jag tror inte att några av dem bytte nummer, men de såg ut att ha kul och flertalet av dem var intresserade av varandra. Coolt förde också tanken vidare till ens ungdomsdagar så att säga, vad lätt det var med relationer på den tiden. Och bara så att alla vet, har jag tjatat förr? Så måste sommarlovet mellan tvåan och trean på gymnasiet (om man hunnit fylla 18) vara det absoluta ultimata sommarlovet! Egentligen så borde alla som befinner sig där nu få reda på det nu och inte komma på det när de blivit gamla och inte har sommarlov längre. Känns som jag har sommarlov nu och inte så mycket äldre än 18.